Det var inte i går, å fan inte i förrgår heller, men jag lever iaf. Har överlevt förkylningen from hell, men den tog sisådär tre veckor på sig att försvinna ur mitt liv, måtte den djävulen inte komma tillbaka på vääääldigt länge.
Så hur bloggar man nu då?? Jag suger verkligen hästballe på att skriva frekvent, men de är sånt man får leva med om man ska hänga hos mig ;)
Har ärligt talat inte varit så sugen på att blogga då tankarna varit på annat håll, en väldigt kär och nära vän har blivit svårt sjuk och tillvaron växlar från hopp till förtvivlan, å från förtvivlan till hopp, vissa dagar är allt i princip normalt, för att bara på ett ögonblick bli ett livshotande tillstånd. Usch å fy vad deprimerande allt känns just nu, jag är fan inte religiös på något vis, men OM det finns nån jävla gud eller nåt, så borde den i sin tur se till att utrota sjukdomar som förstör livet för folk!
Det får ju en att fundera över sin egen dödlighet oxå när det kommer så nära inpå en, jag ska fan i mig sluta tveka om saker å ting framöver å bara göra sånt jag vill göra - för att jag kan! Lev nu, i morgon kan det var för sent! I nuläget vill jag bara leva efter vad min blogg heter: "Memento mori - carpe diem! kom ihåg att du är dödlig- fånga dagen!"
Var rädd om er därute och tala om för folk ni tycker om hur mycket ni tycker om dom!
